Emily och Justin går ut ur rummet. Jag ställer mig upp. Jag kan inte fatta det,Justin och Emlily? Men..? Jag går ut till folkmassan igen.

- Där är du ju! Jag känner igen rösten,Justin. Jag vänder mig om.

- Ja..här är jag.. Mumlar jag till svar.

Justin går fram till mig.

- Jag har letat efter dig,vart var du? Frågar han och tar min hand.

- Jag var,äh det behöver du inte veta,vart var du då? Svarar jag.

Han tystnar.

- Jag.. Börjar han.

- Du behöver inte förklara! Jag vet vad du gjorde. Jag kan inte fatta det?! Du lova att det var bara du och jag ikväll!

Jag börjar gå. Men Justin tar min hand.

- Zelda,vad pratar du om? Säger han.

Men jag hinner inte svara för Emily kommer fram med ett leènde.

- Hej Justin! Säger hon glatt och tar hans hand. Justin ler snett.

- Ehm Emily? Jag kan inte just nu.. Svarar Justin.

- Jo Emily,Justin kan visst nu. Om ni går till hans "sällskapsrum" så finns det en säng där,där vill ni säkert vara. Säger jag och går hem. Jag går in i mitt hus och låter tårarna rinna,dom tar aldrig slut. Jag kan inte fatta det?! Justin?! Jag trodde på honom,men han är bara en vanlig idiot. Jag går upp till mitt rum,lägger mig i sängen och somnar.

Nästa morgon vaknar jag av att det knackar på dörren där nere. Jag går ner och öppnar och där står Justin.

- Ja?! Säger jag tyket.

- Zelda! Jag är ledsen,verkligen ledsen! Snälla tro mig! Säger han.

Jag smäller igen dörren,men Justins fot är i vägen.

- Ja?! Du behöver inte förklara,jag hörde allt. "Berätta inte för Zelda" Justin hur kunde du?! Säger jag och låter tårarna rinna. Justin går in i huset.

- Jag vet inte,jag var säkert full.. Svarar han.

Bra svar,men jag litade på honom..

---